Läsvärt.

Walle 2009.

Rasstandard SKK

DANSK-SVENSK GÅRDSHUND

Nordisk Kennel Union

Dansk Kennel Klub

Hundaræktarfélag Íslands

Norsk Kennel Klub

Svenska Kennelklubben

Suomen Kennelliitto – Finska kennelklubben

Grupp 2

FCI-nummer 356

Godkänd för internationellt championat 2019

Originalstandard 2008-07-25

SKKs Standardkommitté 2008-12-16

Gårdshund och sällskapshund

Grupp 2, sektion 1:1

Rasen erkändes 1987 i Sverige och Danmark under namnet dansksvensk

gårdshund. Den har sedan gammalt funnits på lantgårdar

i Danmark och Sverige. Gårdshunden har använts som vakthund,

råttfångare och sällskap.

Rasen skall vara liten, kompakt och svagt rektangulär. Den är

exteriört sent färdigutvecklad.

Förhållandet mellan mankhöjd och kroppslängd skall vara 9 : 10.

Förhållandet mellan bröstsdjup och benhöjd t.o.m. armbågen

skall vara 1 : 1.

Rasen är alert, livlig och uppmärksam.

Huvudet skall vara trekantigt och förhållandevis litet.

Skallpartiet skall vara tämligen brett och svagt välvt.

Stopet skall vara väl markerat.

Nostryffelns färg skall harmoniera med pälsfärgen.

Nospartiet skall vara väl utfyllt, bli gradvis smalare mot nostryffeln,

och får inte ge ett spetsigt eller snipigt intryck. Det skall vara

något kortare än skallen. Nosryggen skall vara rak.

Käkarna skall vara kraftiga. Saxbett med jämna, välutvecklade

framtänder. Tångbett tolereras.

Kinderna skall vara markerade men utan överdrift.

Ögonen skall vara medelstora, svagt rundade och varken djupt

liggande eller utstående. De skall vara mörka hos hundar med

svarta fläckar. Något ljusare ögon är tillåtna hos hundar med

gula eller leverbruna fläckar. Uttrycket skall vara uppmärksamt

och vänligt.

Öronen skall vara medelstora. Rosenöron eller framåtvikta öron.

Vid framåtvikta öron skall öronspetsarna ligga an mot kinderna.

I båda fallen skall örat vara vikt i höjd med eller endast något

över skallens plan.

Halsen skall vara medellång och kraftig med lätt böjd nacklinje.

Inget löst halsskinn.

Kroppen skall vara kompakt och substansfull.

Ländpartiet skall vara kort, brett och svagt välvt.

Korset skall vara svagt rundat.

Bröstkorgen skall vara lång, djup och rymlig med mycket väl

välvda revben. Förbröstet skall vara markerat.

Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen.

Svansen skall inte vara för högt ansatt. Den kan vara naturligt

lång eller medfödd stubbsvans. Svansen skall bäras rak, svagt böjd

eller i en öppen båge.

Frambenen skall framifrån sett vara raka och parallella. Fronten

skall vara något bredare än bröstkorgen.

Skulderbladen skall vara normalt tillbakalagda.

Överarmen skall vara normalt vinklad mot skulderbladet.

Mellanhanden skall vara stark och spänstig.

Framtassarna skall vara små, ovala och nästan slutna.

Bakbenen skall vara välvinklade i knä- och hasled, parallella och

väl muskelfyllda.

Låren skall vara tämligen breda.

Baktassar som framtassar.

Rörelserna skall vara parallella och fria.

Pälsen skall vara hård, kort och slät.

Vit färg skall dominera med en- eller flerfärgade fläckar i olika

storlek och kombinationer (svart, tan, leverbrunt och olika nyanser

av fawn). Med eller utan tanteckning. Mycket små fläckar eller

prickar i den vita grundfärgen (flecking) är tillåtet.

Hanhund: 34-37 cm

Tik: 32-35 cm

Tillåten avvikelse +/- 2 cm

Varje avvikelse från standarden är fel och skall bedömas i förhållande

till graden av avvikelse.

- rasen får inte ge ett elegant intryck

- trång front

- lågställd

- grund bröstkorg

- flat eller kort bröstkorg

- brant kors

- ståndöron

- för lång hals

- ringlad svans; svans buren tätt på ryggen

Hund får ej prisbelönas om den är aggressiv eller extremt skygg

eller om den har anatomiska defekter som menligt kan påverka

dess hälsa och sundhet.

Hos hanhundar måste båda testiklarna vara fullt utvecklade och

normalt belägna i pungen.